Svåra tider

Nu har det gått en vecka sedan vi fick beskedet. Det har varit hemskt. Stundvis är det fullt av tårar och allt känns meningslöst. Ibland tänker man positivt och fokuserar på att vi kunde bli gravida, att vi kan försöka igen, att vi kommer få en bebis så småningom... men det är svårt att vara så objektiv. För det mesta är det bara tomt. Svårt att tänka överhuvudtaget. Men så helt plötsligt kommer jag på mig själv att tänka nästan som vanligt, och så strax efter så kommer insikten ikapp. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta att bearbeta detta, men vi har härligt stöd omkring oss och det går att hitta ork, styrka och mod att ta ett steg i taget.

Tack för alla fina ord, blommor och tankar!