Glädjen i att berätta

Pratade med min bror idag. Han bor långt långt borta i Öster, och Skype är väldigt bra att ha i dessa lägen. Jag kan inte komma ihåg senast jag pratade 1 ½ timme i telefon. Berättade för honom, och han blev precis så glad som jag hoppades! Vi hann dock prata i en halvtimme innan jag kunde få fram orden. I sex veckor har jag velat berätta, och prata, om det stora som händer oss, helt plötsligt kunde jag knappt få fram orden.

Sen så var det desto lättare att prata om det. S har pratat lite med några nära vänner, jag har hittills inte pratat med någon. Vilken lättnad att bara få... bubbla! Precis som med S's mamma härom veckan, så verkade det sjunka in lite långsamt. Vi hann byta ämne både en och två gånger, innan vi kom tillbaka till det ("Men f-n vad roligt!").

Fest ikväll för vår vän E som fyllde jämt. Väldigt trevligt, men både S och jag är rätt trötta numera. Hem tidigt. I morgon ska vi kika på hus :-)