Tidsperspektiv

Det är helt galet vad långsamt veckorna går just nu. Inte så att dagarna är långa eller tråkiga, nej det är bara det att jag så gärna vill att det ska vara vecka 12 nu... Hur mycket vi än gläds åt vårt "lilla" miraklet redan nu, så känns det inte riktigt som att man kan våga hoppas förrän vi kommit förbi den "magiska linjen". Och att då få dela glädjen med de runt omkring oss gör det förstås bara ännu bättre. Men jag gissar att tiden innan dess också har en mening, att det är meningen att man ska få tid att vänta, tänka, grubbla, hoppas (om man vågar) och kanske framförallt läääängta tills man står på lite stadigare mark.