Fejkmage

Om man skulle ta en bild på min mage nu skulle det se ut som om jag var i 20:e veckan eller nåt. Tyvärr, tror jag nog jag måste säga, är det bara gas. Det känns som om tarmarna har svällt och slagit kullerbytta. Det spänner och bubblar. Men jag känner igen det lite grand från när man tidigare ätit för mycket eller fel mat, då magen protesterade genom att knipa och svälla upp. Det jag kan trösta mig med den här gången är att det iallafall finns ett litet knytt där innanför. :-)

Såg ett program på svt24 ikväll som handlade om genetisk forskning på embryon. De odlade flera embryon från ett par och hjälper dem sedan att "välja rätt", så att de slipper föda ett barn med en allvarlig sjukdom (t ex om de vet att de har en ärftlig sjukdom i familjen). Man fick se bilder på hur de plockar ut enskilda celler och analyserar dem. Hua, det är verligen skrämmande vad snabbt forskningen går. Det känns svårt att säga varken bu eller bä eftersom jag inte vet något om det och inte heller är i situationen själv (att vi har en svår genetisk sjukdom i familjen), men nog är det en märklig grej - att kunna välja vilka barn som ska få bli till?