tisdag, januari 23, 2007

Snurrigt värre

För det mesta är det ungefär som vanligt. Sen dyker det upp en tanke, utan någon som helst koppling till något annat: Jag ska bli pappa. Det känns overkligt. Att ha ansvar för ett liv - ja, ett liv helt och hållet utlämnad till oss och vår obefintliga kunskap om allt. Hur ska det gå till?

Alla pratar om barn på jobbet. Har aldrig märkt det förut. Har å andra sidan aldrig kännt ett behov av att hålla tyst i ett ämne på jobbet förut.
Hoppas ingen märker.

Inga kommentarer: