Magstretching

Idag och imorgon målas och tapetseras det sista på övervåningen, det tog lite längre tid än vi trodde så vi blir kvar här hos mormor och morfar till helgen. Lyxigt med lagad mat, hundpromenader och inte minst att slippa bo i färglukten hemma!

Magbilderna får vänta, sladden till kameran är väldigt långt nerpackad hemma (i skrivbordslådan i barnrummet bakom bokhyllorna som är fyllda med böcker...) Typiskt, den tänkte jag inte på att packa ner innan vi "flyttade". Men den som väntar på något gott... ;-) Magen känns ENORM nu, som om den blåst upp sig med luft. Naveln är det inte mycket kvar av och huden spänner. Lilltjejen bökar runt ändå och försöker få plats med både sparkar, boxslag och sträckningar. Något nytt är att hon stretar med både armar och ben samtidigt, vilket gör att magen spänns ut till max åt båda håll. Aj! Förstår inte hur organen får plats där bakom, men jag känner ju att de finns där när hon sparkar till dem. Alltid nåt. ;-)

I tisdags var vi på första delen av den "förlossningsförberedande kurs" som BB Stockholm arrangerar. En erfaren barnmorska (30 år i yrket tror jag det var) berättade om en "normal" förlossning, från första värkarna till födseln och efterbörden. Jag har även läst "Att föda" av Gudrun Pascal, och visst kände man igen det mesta, men det var skönt att bli guidad muntligt genom de olika faserna. Tänk vad fiffigt kroppen fungerar ändå! Men eftersom allt annat är så nog uttänkt undrar man ju varför det ska behöva göra så fasligt ont? Det måste ju vara någon mening med det också kan man tycka, men jag kan inte komma på någon...