Här kommer veckans bildbevis (vecka 30+1):

Det märks att det växer därinne, det blir mer och mer "bökar" istället för enskilda sparkar som tidigare. Magen vänder sig fram och tillbaka och man kan se jättetydligt hur det "böljar" som vågor över huden. Häftigt! Jag tror även jag har känt av bebishicka några gånger, men är lite osäker på hur det ska kännas. Det har varit ganska snabba och regelbundna tickanden/surr långt ner i magen (huvudet ligger nog fortfarande neråt för man känner ben och fötter uppe till höger), inte så snabbt som bebisens puls och inte så långsam som min. Det kittlar till lite varje gång, som om bebisen hoppar till lite. Kan det vara hicka tro?
Känns jättebra att jobba lite mindre nu, känner hur jag kan slappna av mentalt mer och mer nu när jag inte behöver kämpa för att få ihop jobbtimmarna. Kan unna mig att ta det lugnare på mornarna och ändå inte koma hem för sent. Mycket sova och vila blir det, men även promenader och lite träning. Längtar tillbaka till simningen men vågar inte riktigt belasta höften igen, kanske skulle funka om jag sprattlade lite snävare :-) men tyvärr kan jag inget annat än vanligt bröst- och ryggsim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar