Barnmorskebesök

Igår träffade vi vår barnmorska igen och fick en stunds prat om arbete, förlossning och annat som snurrar i huvudet. Skönt att få bolla med någon som varit med om det så många gånger förut! Hon tog inga prover denna gång, men mätte magen (precis på kurvan!) och vi lyssnade på hjärtljuden. Lilltjejen ligger kvar med huvudet neråt och även om det är "ruckbart" så är det inte så vanligt att de snurrar runt efter vecka 30 enligt barnmorskan. Konstigt, ska hon ligga upp och ner i 10 veckor till? Men det är klart, hon såg ju ut att ha det väldigt skönt därinne när vi kikade sist. :-)

Mina höfter har känts lite bättre sista veckan eller så och det kunde tydligen bero på att det ligger ett litet huvud mellan fogarna som hjälper till att stabilisera höfterna. Tack min lilla buff för att du hjälper mig att slippa höftbesvären!

Vecka 31

Här kommer veckans bildbevis (vecka 30+1):
Det märks att det växer därinne, det blir mer och mer "bökar" istället för enskilda sparkar som tidigare. Magen vänder sig fram och tillbaka och man kan se jättetydligt hur det "böljar" som vågor över huden. Häftigt! Jag tror även jag har känt av bebishicka några gånger, men är lite osäker på hur det ska kännas. Det har varit ganska snabba och regelbundna tickanden/surr långt ner i magen (huvudet ligger nog fortfarande neråt för man känner ben och fötter uppe till höger), inte så snabbt som bebisens puls och inte så långsam som min. Det kittlar till lite varje gång, som om bebisen hoppar till lite. Kan det vara hicka tro?

Känns jättebra att jobba lite mindre nu, känner hur jag kan slappna av mentalt mer och mer nu när jag inte behöver kämpa för att få ihop jobbtimmarna. Kan unna mig att ta det lugnare på mornarna och ändå inte koma hem för sent. Mycket sova och vila blir det, men även promenader och lite träning. Längtar tillbaka till simningen men vågar inte riktigt belasta höften igen, kanske skulle funka om jag sprattlade lite snävare :-) men tyvärr kan jag inget annat än vanligt bröst- och ryggsim.

Velour-lycka

Jag vet, jag ska inte köpa för mycket kläder till minstingen. Och jag har faktiskt hållit i mig rejält och bara köpt några få favoriter. Som det röd-randiga setet vi köpte efter det "stora" ultraljudet. Liiite måste man ju få klämma och känna på de små små supersöta plaggen! Och dessutom rear de ju överallt just nu, så det vore ju rent dumt att inte iallfall kika om det är något extra fint bland fynden. Häromdagen hittade jag ett par supermjuka röda velour-byxor för inte ens 30 kr. Och med tanke på min härliga lyckokänsla och mitt fåniga leende när jag sedan visar Patrik så var det väl investerade pengar. Sedan kan man ju diskutera om jag köpte dem till bebisen eller till mig själv. :-)

Halvtid

Efter en period av lite väl mycket kämpande för att få det att gå ihop, har nu läkaren ändrat min sjukskrivning till 50%. Det känns jättebra att få komma ner lite i varv, undvika onödiga stressreaktioner och få tid att förbereda sig mentalt för vad som komma ska. Halvtid innebär att jag kommer ta en extra dag ledigt i veckan och sedan jobba 5 timmar övriga dagar. Det ger lite marginal för att sova snäppet längre på morgonen och ändå inte komma hem för sent på eftermiddagen. "Extratiden" går på så sätt till sömn och vila, vilket känns som första prioritet just nu.

Höften har fortsatt att spöka lite sedan helgen, men inte lika illa som i söndags. Jag tänkte testa att värma upp och stretcha ut lite imorgon innan jag styrketränar, så får vi se hur det känns efter det. Det brukar vara skönt att få igång blodcirkualtionen, så jag hoppas det funkar även imorgon!

Vecka 30

Efter gårdagens storm vaknade vi till härlig vintersol, underbart! Perfekt promenadväder. Men aj aj aj vad ont höften gjort idag. Så här illa har det inte varit förut, bara att gå ner för trappan tog sin lilla tid. På den lilla promenaden (ja det blev en sån ändå, kunde inte låta bli) så var det lite vanka-som-en-anka-varning och man inser att de gravid-ankor man sett tidigare nog inte vankade för att det var tungt med en stor mage, utan för att de hade ont i fogarna.

Men nu har vi iallafall gått in i vecka 30! Tänk, bara sista 10 veckorna kvar nu. Det känns att det närmar sig, inte bara i höften utan kanske framförallt mentalt. Så här står det om vecka 30 på vardguiden.se:

"Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. För förstföderskor fixeras barnet ofta tidigare än för de som fött ett eller flera barn, då barnet kan röra sig ända till slutet. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför. Vikt 1 600 gram."

Och här är veckans magbild (vecka 29+1):

Vagn är beställd!

Upprymda efter ultraljudet så åkte vi raka vägen till barnvagnbutiken för att titta på en av de två varianter som fanns kvar på listan. Efter att ha klämt och provat en bra stund så kom vi fram till att funktionerna som en trehjuing har som fördel (framförallt att den är otroligt smidig att fälla ihop och att den är lättmanövrerad) övervägde nackdelarna (att tre hjul inte känns lika stabilt som fyra). Vi köpte även en separat liggdel så att man kan göra om den till liggvagn.

Som liggvagn, men vi beställde en brun (som i mina ögon var mer grå än brun, men väldigt fin)

Som sittvagn, vi valde en helsvart sittdel.

Så nu är vagnen beställd och undanlagd, det är bara att ringa dagen innan vi vill hämta den. Nu är bara frågan hur länge jag kommer kunna hålla mig... skulle ju vara väldigt mysigt att få provbädda den. Inte riktigt än - men kanske i mars någon gång? :-)

4D-ultraljud

Igår var en mäktig dag, man blir lite matt bara av att tänka på alla de känslor som kom fram när vi under en timme fick se på vårt lilla mirakel. I både 2D ("vanligt ultraljud"), 3D och 4D (rörliga 3D-bilder) fick vi uppleva att vi kunde träffa vår lilla bebis och se ansiktsdrag, rörelser och små trick som hon redan lärt sig. Små lycktårar trillade ner för kinden och många beundrande "ååååhh titta" utbyttes mellan stolta föräldrar. Tänk att vårt lilla mirakel redan kan gapa, svälja, suga på tummen (men mest var det handen som verkade smaka gott) och träna på andningsrörelser!

Ja, hon kan redan så mycket! Så är det, det är en liten tjej därinne! Vi ville veta och den här gången var det ingen tvekan, varken för läkaren som kunde säga redan efter några sekunder, eller för oss när vi en stund senare fick se könet.

Här kommer några 3D-bilder:

Sötnäsan!

Nästan hela ndersökningen var det en hand vid ansiktet, det såg ut som att hon trivdes jättebra och hade det så skönt därinne! (Men jag hoppas hon börjar tycka det är trångt så småingom och vill komma ut till oss...)

Liten fot på stort mirakel!

Det känns sååå fantastiskt att ha fått se lilltjejen! Vi fick massor av bilder med oss hem och även hela undersökningen på DVD. Så jag kan gissa vad helgens storsäljande film blir. :-)

Vecka 29

Här kommer veckans magbild (v 28+2):

Det har varit väldigt mycket ett tag nu, med renovering hemma, barnvagnsletande, jobb-projekt och så vidare, så jag känner mig ganska slut. Med migränliknande "anfall" och andra symptom försöker kroppen berätta att det kanske är en idé att ta det lite lugnare, men det är som vanligt svårt att lyssna... Men nu har jag varit hemma idag och kommer vara det även imorgon. Jobbar lite lugnt och försöker "bara vara" så gott det går.

Det positiva med allt runt omkring en är ju att det bara är roliga saker: att få välja barnvagn till vår lilla bebis, att trivas kalasbra på jobbet och tycka att det man gör är så roligt, och inte minst att se hur fint det blir här hemma! Just nu är det lite kaos, som det ska vara mitt i en ombyggnad, men vi kan redan se den nya planlösningen och alla val av inredning mm till badrummet är i stórt sett klart. Här kommer en bild på det som ska bli barnrum så småningom:

Visst anar man ett rum för en framtida stjärna? ;-)

Kramp!

Aj sjutton vilken ond uppvakning jag fick imorse. Vaknade till vid halv fem (alldeles för tidigt med andra ord) och skulle sträcka på mig för att sedan somna om i godan ro. Men precis när jag sträcker på mig känner jag vagt, fortfarande halvsovande, att vaden reagerar med att streta emot och sakta men säkert dra ihop sig. Början till kramp alltså och jag reagerar instinktivt med att försöka sträcka ut vaden. Oooooajjjjj! Vaden krampar nu ännu mer och efter några sekunder gör det fruktansvärt ont. Jag skriker rakt ut och skrämmer vettet ur stackars Patrik som nyvaken försöker inse vad som hänt. Krampen sitter i länge (svårt att avgöra hur länge men kanske 15 sekunder) och lite lätt panikslagen ("vad gör man om det inte släpper?") försöker jag stå ut med smärtan. Till slut lugnar vaden ner sig och den akuta krampen avtar, kvar är en känsla i vaden som liknar extrem träningsvärk och ganska rejält med adrenalin i kroppen. Som sagt, en ond uppvakning...

Jag hade för mig att jag läst om att det är vanligt med kramp under graviditeten, och så här står det på vardguiden.se:

Graviditet och kramp
Att vara gravid är en stor anspänning på kroppen och musklerna, därför kan du ibland få kramp, särskilt i vaderna. Det är vanligast under senare delen av graviditeten. Det kan göra riktigt ont men är inte farligt. Krampen kommer ofta på natten. Vid kramp i benen kan du pröva att böja upp foten och trycka den mot till exempel sänggaveln. Du kan också pröva att ställa dig upp och trycka foten mot golvet eller gå några steg så brukar den släppa.

Där ser man. Men att "gå några steg" kändes verkligen inte aktuellt imorse, jag kunde inte ens förmå mig att fortsätta sträcka ut vaden utan all fokus gick åt till att försöka andas och klara smärtan. Nu håller jag tummarna att detta inte är något jag ska behöva vänja mig vid!

Mera vagnar

Igår tillbringade vi förmiddagen med att testköra barnvagnar, först på en stor barnbutik i Barkarby och sedan i en lite mindre butik inne i stan. Vi rullade, petade, klämde, fällde ihop och vecklade ut. Det är verkligen ingen snabb affär att jämföra vagnar och försöka bestämma sig... Men ganska skojig! :) Till slut har vi nog tre alternativ kvar: en emmaljunga-vagn som är ganska lätt men ändå stabil, en trehjuling (hel otippat, det var ju det vi inte skulle ha) som var otroligt smidig att köra och framförallt att fälla ihop och ta med sig, och sedan Kronan-vagnen som vi ska titta på igen på onsdag kväll. To be continued...

Idag har magen verkligen varit "rörig" med många vändningar och sparkar. Allt är välkommet, för även om jag stönar lite när sparkarna är obekväma så är det ändå sååå mysigt att känna bebisen och kunna buffa lite tillbaka. Höften blir tyvärr inte bättre, det var riktigt stelt idag när vi tog en promenad i skogen. Blir lite bättre när jag värmt upp, men rätt var det är skär det till och gör jätteont. Usch. Ska hitta en morgon denna vecka när jag kan åka förbi sjukgymnasten i Täby. Ska även träffa en sjukgymnast på jobbet i ett helt annat ärende och tänkte höra med henne om hon har några tips.

Emils lillebror

I morse fick Frida och Per sin andra son! Lilla Emil har blivit storebror åt en liten kille på 50 cm och 3420 gram. Åh det känns så stort, de har fått träffa sin bebis nu! Tänk, en alldeles färsk liten människa att ta hand om. Ikväll skålar vi för dem!

Här hemma har vi ett tag kvar tills vi får träffa lilla buff, men magen kämpar på och verkar växa med en bra fart - huden kliar och naveln ser lustigare ut för varje dag. :-) Och nästa vecka ska vi på 3d-ultraljud, så då får vi förhoppningsvis en mysig för-titt på vårt lilla mirakel. Spännande!

Alien

Lite uttjatat, men det ser verkligen ut som om en liten alien försöker ta sig ut när Buff leker rövare. När Sara ligger still i soffan, och Buff sätter igång, kan jag se "utbrytningsförsöken" från flera meter bort... helt galet.

Saras kompis F går i väntans tider nu, ska ha vilken dag som helst. Vi var hemma hos henne (med sambo och blivande storebror) för ett par dar sen. Ska Sara också ha en sån mage? Gaah.

Min bror Magnus har skickat en nokia n800 (http://europe.nokia.com/A4305063) till farsan. Den bråkar med mig rejält, tycker inte alls om pappas trådlösa router. Har dock övervunnit de första hindren, ska ge mig på en ny dust snart. Kul att kunna videotjöta lite, var evigheter man såg den nunan sist. Kanske Sara får visa magen också, om den ryms i webkameran förstås :-)

Vecka 28

Här är veckans magbild (vecka 27+2):

Och som en bonus kommer här även en magbild framifrån:
Jisses! Det blir liksom mycket tydligare när man ser det på bild. :-)

Höften gör mer och mer väsen av sig tyvärr. Blä. Jag fortsätter envist att promenera (och stretcha ut efteråt) för det känns skönt att bli varm och jag är helt övertygad om att det hjälper i längden, men aj aj aj vad ont det gör så här dagen efter en helg med två långpromenader... Jag tänkte styrketräna lite imorgon och ta ordentligt med tid till att stretcha ut höften, hoppas det släpper lite efter det. Simningen har inte blivit av nu under julveckorna, det känns inte helt rätt för höften att träna med bensparkarna, men träning i vatten är ju annars skonsamt mot kroppen och jag skulle gärna fortsätta med det på något sätt.

Annars mår jag bra just nu, det känns kul att jobba och det händer även saker med renoveringen här hemma. Ser sååå mycket fram emot att få inreda barnrummet! :-)

Mag-disco

Man är allt lite lustig ibland, ena stunden tycker jag att bebisen inte rör sig någonting alls, och jag buffar lite på magen för att få något gensvar. Det ska tydligen ge en reaktion hos bebisen står det "överallt". Och när det fortsätter att vara kav lugnt blir jag såklart helnojig och klappar och buffar allt kraftigare. Fortfarande kolugnt. Sen börjar jag tänka på något annat för att undvika nojigheten, kanske sätter igång med något eller lägger mig för att vila. Helt ofelbart tar det några minuter och sen drar värsta discot igång! Hurra, så skönt att få känna lite schyssta bebis-moves. Jag njuter, magen böljar fram och tillbaka och sparkarna är kraftiga åt olika håll. Men efter ett tag har jag ju fått tillräckligt med bekräftelse, bebisen verkar vara en pigg krabat trots allt. Hallå därinne, liiiite lugnt kan du väl ta det? Mamma försöker faktiskt vila... ;-)

Barnmorskebesök

Imorse var det dags för besök till vår gulliga barnmorska igen. Alla prover såg bra ut, blodvärdet hade gått upp igen vilket kändes skönt att få veta. Hon mätte magen till 26 cm, vilket var inom "kurvan", och hittade snabbt ivriga små hjärtslag på 139 slag per minut. Bebisen har kvar sin attityd och bjöd på några rejäla sparkar medan barnmorskan mätte och lyssnade. Go bebis! :-)

Vi pratade lite om den onda höften, och jag ska gå ner till sjukgymnasten (som finns i samma hus) och höra om hon kan tipsa om några bra rörelser eller övningar som kan hjälpa och/eller förebygga att det blir värre. De har öppen mottagning varje morgon så någon gång nästa vecka blir det nog till att komma lite senare till jobbet.

Jobbet var det ja, imorgon är det dags igen! Men det blir ju en mjukstart med två dagar kvar till helg, så det känns inte som jag börjar jobba igen "på riktigt" förrän på måndag.

Vecka 27

Tänk nu är redan 2008 här! Vi har gått in i vecka 27 och så här står det på niomanader.se:

Bebisen: Nu öppnar bebisen sina ögonlock och växlar nu mellan att blunda och att titta. Rytmen i rörelserna, andningen och sväljande är nu väl etabletat och förmågan att orientera sig rumsligt har utvecklats. Bebisen lärt sig att känna igen sin mammas hjärtrytm. Bebisen är nu ca 34 cm lång och väger mellan 900 gram och 1 kg.

Hmmm... hur mycket magen än växer och putar så är det svårt att förstå att vårt lilla mirakel är på god väg att klättra över en-kilos-gränsen. Så stort! :-)

Här är veckans magbild (vecka 26+2):