Kallt

Idag är det riktigt kallt ute och jag försöker övertyga lilla fröken om att det är en bra ide att sova inomhus på förmiddagen. Förhoppningsvis blir det lite varmare framåt eftermiddagen så kan vi ta en skön promenad då istället!

Annars verkar Meja vara ganska bra på att komma till ro själv, hon kan sitta i sin babysitter och titta/lyssna på oss och man riktigt ser hur hon myser. Att hon gillar nappen gör det också lite lättare.

Helgen gick fort förbi, lite för fort... Jag har insett hur svårt det är att ta sig tid att göra något alla fyra. Ofta känns det så mycket enklare och effektivare att dela upp sig lite så att tex T och P åker och handlar medan jag och M stannar hemma. Men sen går en helg utan att vi gör något allihop och då saknar man det, för inget ger så mycket som att hitta på något roligt tillsammans! Det kan vara att ta en tur till pulkabacken, en promenad eller (om man vill ta i lite) en utflykt tills något museum eller liknande. Någongång under våren skulle jag vilja åka norrut en helg och åka skidor! Men vi tar nog ett litet steg i taget...

Frejkabyxan

Så här ser den ut!

Bye bye von Rosen - hello Frejka

Mejas hud hade blivit så röd under skenan att idag när vi var och badade på sjukhuset fick vi redan nu byta till nästa steg i behandlingen ("Frejka-byxan")! En läkare gjorde en snabb kontroll och sa att höften stabiliserat sig tillräckligt för att ta av skenan. Om tre veckor ska vi tillbaka för ett ultraljud och då kan de se hur många veckor Meja ska ha byxan på.

Puh! Det känns verkligen som en enorm lättnad att slippa skenan! Frejka-byxan får vi ta av för att bada och byta blöja, vilket är både mysigt och praktiskt! Inga mer skavsår och eksem av en plastig skena. Inga mer obekväma axelskenor som är ivägen vid amning. Inget mer pyssel med gasbinda och salvor.

Frejkabyxan håller också fast höfterna utåt, som skenan gjorde, men bärs utanpå kläderna. Bild på den tjusiga byxan kommer inom kort.

Meja 1 månad

Tänk, idag fyller vår minsta tjej redan 1 månad! Det firas med stora pussar på lilla uppnäsan, en skön vinterpromenad och en mysig dag hemma.

5-årsdag

Idag är det precis fem år sedan jag skrev första inlägget i den här bloggen! När jag nu läser de tidiga inläggen igen kommer allt tillbaka, jag kommer så väl ihåg den där fantastiska, pirriga känslan av att något stort var på gång. När sedan den första graviditeten slutade i sorg redan efter ett par månader kändes bebislyckan sååå långt borta...

Och nu, fem år senare, sitter vi här med de två allra finaste döttrarna - helt magiskt!

Det känns jätteroligt och värdefullt att kunna följa hela resan på bloggen, det är mycket jag annars skulle ha glömt bort som väcks till liv igen när jag tittar igenom lite äldre inlägg. Sen är det förstås kul att kunna dela med oss lite av vår vardag till de som är nyfikna, för jag vet att ni finns där ...även om kommentarerna är sällsynta. :-)

Lugn vecka

Nu är det fredag och fredagsmyset är framdukat. Veckan har gått fort även om jag och lillasyster försökt ta det lugnt och inte ta oss an för stora planer. Vi har varit och handlat, övat på vagnens alla smarta funktioner (som att klicka fast bilskyddet på chassit och därmed ha en supersmidig vagn för kortare utflykter) och smaktestat kaffe i vårt favorit-köpcentrum.

Vi har även kämpat lite med skenan och försökt lindra hudproblemen som uppstått på nedre delen av ryggen. Just där är det svårt att klä skenan med gasbinda, som vi gjort på de delar som går över ben och axlar. Huden blir varm, fuktig, "löses upp" och lossnar i stora flagor ...precis så omysigt som det låter. Som tur är verkar det vara värre för mig än för Meja själv. Vi har även en bra salva som lindrar det värsta. Snart bara tre veckor kvar!

En höjdpunkt denna vecka var helt klart det leende jag fick igår, det första "riktiga"! Andra var det viktiga namnbeslutet och inköpet av min nya fina skötväska. :-)

Äntligen!

Efter veckor av velande och smakande så har vi ämtligen bestämt oss...

Meja Emma Linnea

...ska lillasyster heta!

För den nyfikna...

Så här ser skenan ut. Som ni ser är lilla damen inte helt missnöjd. :-) Skötbordet är dessutom en av favoritplatserna, vilket inte är helt opraktiskt i en tillvaro när vi byter ett tiotal blöjor varje dag!

Monterad och testad

Nu har det äntligen kommit lite snö och Tova och pappa var såklart snabba att montera julklapps-snowracern!

Söndagsmorgon

Mys i soffan!

Viktkontroll

Idag var det dags för första besöket på BVC med lillasyster. Syftet var framförallt viktkontroll, och det blev stor guldstjärna i kanten ;-) 5555 gram tung har vår älskling hunnit bli. Snygg siffra! Längden gick inte att mäta på grund av skenan, men huvudomfånget hade ökat enligt sin kurva.

En vecka avklarad

Idag är det en vecka sedan lillasyster fick sin skena ("von rosen-skena") och jag måste säga att det gått över förväntan. Vi vande oss snabbt vid det extra böket, och det har inte blivit så geggigt eller smutsigt under den som jag befarade. Visst kan jag fortfarande tycka lite synd om henne de stunder som skenan verkar obekväm, och jag kan sakna den mjuka bebiskropp som nu är "instängd" i en skena, men jag tänker mindre och mindre på det. Jag är glad att vi kan ta hand om detta nu och inte upptäckte det senare, för det hade varit betydligt jobbigare... Och att bebis-gosa går finfint även med skenan. :-)

Dagis-vardag

Idag fick vår stora tjej äntligen träffa kompisarna på dagis igen! Som hon hade längtat. Pappa åkte till jobbet och kvar hemma var lillasyster och jag. Lite tomt, men mysigt. Nu på kvällen är vi alla lite extra trötta, utom lillasyster som passar på att vara vaken och sysselsätta oss andra så att vi inte faller ihop helt...

Skogsutflykt

Idag packade vi ryggsäcken med lite frukt och dricka och gick ut på skogspromenad hela familjen. Storasyster och pappa utforskade tokiga träd och stora stenar, medan lillasyster och mamma tog en omväg på lite mer barnvagnsvänliga vägar. Vi skulle mötas upp vid en grillplats men det var lättare sagt än gjort för det hade fallit ner ett jättestort träd på stigen... Men mamma trotsade trädet och alla rötter och kom fram till slut.

Väl hemma igen var det skönt att komma in i värmen. Efter lunch kom mormor, morfar, lillkusinen och moster på julgransplundring och så småningom avslutades dagen med lutfiskmiddag på Resarö. Trevligt!

Imorgon börjar pappa jobba och storasyster på dagis igen - dags för lite vardag ...vad nu det innebär? ;-)

Omtumlande dag

Sitter helt utmattad i fotöljen efter en lång dag. Den började med en lite stökig natt där lillasyster inte ville komma till ro riktigt. På förmiddagen skulle vi till ortopeden på Astrid Lindgrens barnsjukhus, så för att hinna dit var det tidig frukost för hela familjen och en effektiv klä-på-och-gör-klar-för-avfärd-rutin son gällde. Allt gick bra och vi kom iväg som planerat.

Efter en kaffe och lite extra väntetid var det vår tur för undersökning. Läkaren tittade och kände på lilltjejens höfter och konstaterade att den ena höften var instabil och ruckbar - "den behöver vi behandla". Behandlingen innebär en skena/ställning som fixerar höfterna och låter dem växa till sig i rätt läge. Skenan ska vara på i 6 veckor, dygnet runt. Jag blev rätt överrumplad av beskedet, för även om jag visste att det kunde vara så, så hade jag nog ändå inte riktigt förberett mig på vad det skulle innebära...

Vi fick åka upp till röntgen och ett ultraljud bekräftade läkarens bedömning. Tillbaka till ortopeden för att sätta på skenan och gå igenom hur den ska hanteras. Eftersom vi inte får ta av den får vi komma till sjukhuset för att bada lilltjejen, först efter en vecka och sedan två veckor efter det. Däremellan är det tvättlappar och en stor portion tålamod som gäller. För bebisar bajsar ju inte små snuttar direkt, utan varannan blöja är ju överfull och mer därtill.

Idag känns allt det här jättejobbigt. De första veckorna som är så sköra, som ska vara fulla av mjukt bebisgos och sprattel. Inte stela skenor och krångliga blöjbyten och påklädningar.

Men med lite perspektiv så är det klart att jag är glad att detta upptäcktes så tidigt,och att det trots allt är så pass lätt att behandla. Och det finns så många mycket värre saker som skulle kunna drabba ens barn, något man helst inte vill tänka på.

Systrar!

Gott nytt år önskar storasyster och lillasyster!