Smulor

Mycket. Överallt. Hela tiden. Smulor alltså. Nu när Tova börjar kräla runt på golvet så märker man hur mycket små potentiella kvävningsbitar som ligger utspridda. Nästan varje morgon bedömmer jag att det är värt att ta fram dammsugaren en vända för att slippa titta efter hela tiden att hon inte hittar något att stoppa i munnen. Ja smulor är väl en sak (de går ju oftast att äta utan större biverkningar) men bland smulorna lurar andra faror. Småmynt, knappar eller större matbitar (nötter etc) är inte lika lättsmält för en niomånadersmage.

Jag har, efter lite övertalning, fått ok från maken att inhandla en sladdlös dammsugare att ställa i köket. Så ett tag framöver blir kanske de dagliga dammsugningsvändorna iallafall lite skojigare. :-)