Bara vi två

Nu har pappa börjat jobba igen så det är bara jag och lilltjejen hemma på dagarna. Det har varit två tuffa första dagar, med MÅNGA bajsblöjor, minst lika många amningsstunder och inte fullt så många minuters vila. Inser ju att det är helt klart mer än dubbla jobbet att vara ensam med henne jämfört med att vara två. När vi båda är hemma kan man få de värdefulla minuterna att äta något, duscha och kissa - något som blir små utmaningar när man är ensam. Vår lilla tjej är ju inte så stor än och trivs mest bara i famnen. Att ligga i vaggan eller brevid i soffan går ganska bra i ett litet tag, men sedan blir det på tok för långt borta för lilla skruttan och då är det bara att plocka upp henne. Mammas nerver klarar inte att höra henne skrika, antar att man vänjer sig så småningom men eftersom hon är så lugn för det mesta är jag ytterst ovan att hantera en vrålande, illröd liten spännis. Tur att man är beväpnad med två mjölkstinna matmaskiner... och att hon gärna låter maten tysta mun. :-)

Missförstå mig rätt nu, mellan lite kinkigare stunder finns många solstrålar då lilla skruttan charmar alla och mammas hjärta smälter. Toppenmysigt!