Overkligt

Har gått ett tag sen mitt senaste inlägg nu. Först ville jag inte helt enkelt - det var förra försökets grej att blogga, och det gick ju som bekant inget vidare. Sen blev det mer att jag inte hade något riktigt att säga. Nu känner jag ett behov att skriva av mig lite, men framför allt att beskriva känslan, om än bara för mig själv.

Svårt att vänta - 20 veckor kvar, enligt plan - men det är väl en nyttig invänjningsperiod, mentalt om inte annat. En kollega har nyligen fått barn, efter att ha försökt i många svåra år - otroligt att följa hans / deras utveckling, om än lite på håll. Det är inget snack var hans prioriteringar ligger, och belöningen är uppenbar: Uttrycket han har på läpparna när han kommer på morgonen (nåja, han sover inte så mycket nu för tiden) talar sitt tydliga språk.


Buff. Ett bra arbetsnamn på en bufflig krabat, som gör mer och mer väsen av sig. Bara för några dagar sen meddelade S att hon för första gången kände helt otvetydligt att det var Buff som buffade. Idag klagade (nåja) hon första gången att det buffade mycket... Jojo. Än kan inte jag känna något utifrån, barnmorskan sa att det brukar dröja några dagar.

Ibland när jag tittar på S mage så blir jag förundrad: Visst är den större bara än den var igår? Det har gått otroligt snabbt de senaste två veckorna, och får mig att undra precis hur stor magen kommer bli.


Dags att sova. Det blir mysiga drömmar, skulle jag tro. Brukar bli det nu för tiden :-)