Vecka 22

Eftersom vi var iväg i helgen så togs veckans magbild mitt i veckan, så här kommer en bild från vecka 21+4:



Magen spänner, kliar och gnolar (eller vad man nu ska kalla det, det drar lite i nedre delen av magen) så min gissning är att det är ganska rejäl tillväxt just nu. Buff rör sig en del, men inga rejäla sparkar än utan mer lite ålande.

På Vårdguiden står det så här om bebisen i vecka 22:

Ögonlocken täcker hela ögat. Barnet är känsligt för beröring och flyttar sig om du buffar på det. Naglarna har vuxit ut och täcker fingertoppen. Lungblåsorna utvecklas men är vattenfyllda hela tiden i magen. Vätskan pressas ut vid födseln. Vikt 510 gram.

Oj mer än ett halvt kilo nu! Nästan värt att fira med en pepparkaka eller två. :-)

Mamma & mormor-helg

I fredags tog mamma och jag tåget ner till Ronneby (i Blekinge) och checkade in på Ronneby Brunns Spa. Så härligt att få strosa omkring i morgonrock, simma i varm pool, träna lite lagom, äta god mat och prata massor om allt och ingenting. Utanför hotellet låg en fin park och det fanns härliga promenadstigar i en närliggande bokskog (vackert med alla raka stammar, röda löv på marken och knallgrön mossa på stenarna!). Det enda vi inte gillade på resan var personalen på hotellet, de måste haft en riktigt dålig chef och/eller en sur kultur, för de få leenden vi fick var inte äkta och det togs verkligen inte ett steg mot något som skulle kunna vara servicekänsla. Många exempel finns men ni slipper höra dem, ni kommer bara bli upprörda.

Nu är man iallfall så där härligt mör i kroppen, en blandning av träningsvärk och avslappning, och baby-len på huden. :-) tack snälla mamma (mormor) för en supermysig helg!

Nu är det dags att få lite nattamat innan sovklockan ringer. Om jag inte äter på kvällen är ja olidligt hungrig när jag vaknar, det verkar inte som om bebisen sover när jag sover precis... Imorgon tänkte jag jobba hemma så jag ser fram emot en lugn morgon. Skönt!

Magen i vädret

Hua, den här veckan har jag varit riktigt trött. Vädret hjälper ju inte till direkt när det är kolsvart och pissregnar ute. Men inne i magen buffas det lite då och då, så nog går jag omkring med ett leende på läpparna trots allt. :-)

Ser mycket fram emot helgen (som tjuvstartar redan imorgon) då mamma (hmm svårt det där, när börjar man skriva mormor egentligen?) och jag ska åka på SPA! Underbart! Patrik och pappa är kvar hemma och tar hand om hus och vovve. Nästa gång kanske vi ska åka allihop?

Magen växer sådet knakar, har till och med lite "växtvärk" som känns som svag mensvärk. Många på jobbet har undrat vad jag gjorde förra helgen, de tyckte magen såg så mycket större ut plötsligt! Det är mysigt att det börjar synas en ordentlig kula, men gisses om det ska fotsätta så här... :-)

Boande

Idag var jag och blivande mormor på IKEA och förberedde för lite seriöst "boande". Två sängbord, två små soffbord, en byrå och en hel delsmåprylar inhandlades. Efter lyckad shopping, lunch och fika så var jag hemma igen och boandet kunde börja! Byrån skulle, efter vitlasering, in i köket för att rymma prylarna från två flyttkartonger som fortfarande var ouppackade. Sängborden skruvade Patrik ihop och vi kunde äntligen slippa ha vattenglas, böcker och väckarklockor på golvet. Soffborden och småprylarna kom också på plats (lampskärm, blomkrukor, ramar och annat skoj). Jag har nog alltid gillat att boa, men visst känns det lite extra starkt nu att man vill komma iordning. Om det är för att bebisen är på väg,eller för att detgått ett par månader sedan vi flyttade in låter jag vara osagt. :-)

Annars har helgen innehållit lite av varje, till exempel fördelsedagsmiddag för min farmor och middag hos Patriks mamma. Trevligt!

Klockan är mycket (brukar sova sött så här dags) men innan jag slutar kommer här veckans magbild:

Magbild vecka 20+1, dvs andra dagen i vecka 21.

Snöslask

Hua, idag har det snöregnat ordentligt utanför fönstret och varje minut man är innanför täta väggar känns som en seger. Det var riktigt jobbigt att ta sig hem idag, trots att jag åkte innan tre från jobbet. Kallt som 17 och långa väntetider på tre ställen. Usch! Inser att mitt behov av en varm och tillräckligt stor jacka är ganska brådskande, men hittills har jag inte hittat någon när jag letat. Vill ju helst inte läga ner en förmögenhet på en jacka som är anpassad för stor gravidmage... Men snart kommer jag nog till stadiet att vilken jacka som helst som är varm och stor duger bra, kosta vad det kosta vill.

Annars mår jag helt ok och lilla buff är bra på att snurra omkring i magen, jag känner riktigt hur det "vänder sig" där inne. Och ibland kommer en liten buff eller två. Härligt!

Fars dag

Idag har buff firat sin pappa på fars dag! Med mysig frukostdukning, tända ljus och ett kort (ok mamma hjälpte till lite) så fick pappa i familjen en mysig start på dagen. Snart kommer det säkert en liten kännbar buff också som bonuspresent.

På lunchen kom farfar på lunch och ikväll ska vi till morfar (som dessutom fyller år), så nog märks det att det är fars dag idag! :-)

Vecka 20

Tänk, nu har vi gått in i vecka 20, vilket måste betyda ungefär halvägs! Gah! April känns med en gång mycket närmare. Läskigt. Mysigt. Fantastiskt!

Här kommer veckans magbild:


Jag mår prima just nu - matmagen krånglar inte lika mycket, jag är inte fullt lika trött som jag varit tidvis, och framförallt så känner jag en del buffar från bebisen och kan därmed slappna av lite mer i graviditeten och njuta av tiden. Härligt!

Så här står det om vecka 20 på vardguiden.se:

Barnet är ungefär lika stor som en honungsmelon huvud till stjärt. Alla foster är ungefär lika stora fram till vecka 20, sedan ökar skillnaderna. Fostret får nu det vita fosterfettet som ska skydda huden mot fostervattnet. Vikt 350 gram.

350 gram, det är inte så mycket det, men ändå tycker jag det är fantastiskt vilken takt bebisen växer i - den har fördubblat sin vikt sedan vecka 17! Och den har även en förmåga att öka min vikt, har gått upp fyra kilo sedan inskrivningen. :-) Men det känns okej, jag hoppas bara att det inte ska rusa iväg nu i andra halvan av graviditeten. Kan nog bli ruskigt tungt om det vill sig illa, men jag hoppas på att kunna fortsätta röra på mig och undvika alltför stora vattensamlingar i kroppen.

Overkligt

Har gått ett tag sen mitt senaste inlägg nu. Först ville jag inte helt enkelt - det var förra försökets grej att blogga, och det gick ju som bekant inget vidare. Sen blev det mer att jag inte hade något riktigt att säga. Nu känner jag ett behov att skriva av mig lite, men framför allt att beskriva känslan, om än bara för mig själv.

Svårt att vänta - 20 veckor kvar, enligt plan - men det är väl en nyttig invänjningsperiod, mentalt om inte annat. En kollega har nyligen fått barn, efter att ha försökt i många svåra år - otroligt att följa hans / deras utveckling, om än lite på håll. Det är inget snack var hans prioriteringar ligger, och belöningen är uppenbar: Uttrycket han har på läpparna när han kommer på morgonen (nåja, han sover inte så mycket nu för tiden) talar sitt tydliga språk.


Buff. Ett bra arbetsnamn på en bufflig krabat, som gör mer och mer väsen av sig. Bara för några dagar sen meddelade S att hon för första gången kände helt otvetydligt att det var Buff som buffade. Idag klagade (nåja) hon första gången att det buffade mycket... Jojo. Än kan inte jag känna något utifrån, barnmorskan sa att det brukar dröja några dagar.

Ibland när jag tittar på S mage så blir jag förundrad: Visst är den större bara än den var igår? Det har gått otroligt snabbt de senaste två veckorna, och får mig att undra precis hur stor magen kommer bli.


Dags att sova. Det blir mysiga drömmar, skulle jag tro. Brukar bli det nu för tiden :-)

Hjärtljud

Igår vad vi hos barnmorskan, första besöket efter inskrivningen i vecka 8. Det kändes jättebra att träffa henne igen, och hon hade även trevlig en barnmorskestudent med sig som "övade". De tog prover för att testa blodvärden, blodtryck, mm och allt såg bra ut. De frågade hur det kändes, vi pratade lite om min sjukskrivning och om att jag ofta var trött och fick kämpa lite för att orka jobba 75%, även om det går bra att jobba de timmar jag är där. Däremot är jag helt slut på kvällarna. Att gå upp till heltid känns inte aktuellt, och de sa att jag kan få hjälp från deras läkare om inte min husläkare skulle vilja förlänga sjukskrivningen. Skönt att höra.

Innan vi gick därifrån fick vi lyssna på bebisens hjärtljud! Det tog ett tag att hitta dem, först försökte barnmorskestudenten men lyckades inte riktigt, och sedan tog vår barnmorska ett fast grepp på ena sidan av magen och tryckte "mikrofonen" mot andra sidan - och då kunde vi höra det tydligt! Så häftigt! Men bebisen tyckte inte alls om att vara fasthållen så det kom ett par välriktade sparkar mot mikrofonen. Härligt med lite attityd så tidigt i livet. :-)

Rörelser

Igår kände jag första "riktiga" rörelsen, där jag var helt säker på att det var lilla bebisen och inte tarmarna eller annat som rördes sig! Det var på jobbet, när jag satt vid dator på morgonen och startade upp dagen. Kunde inte låta bli att le stort för mig själv, det kändes så vansinnigt härligt! :-)

Tidigare har jag känt "nåt" men ibland tror jag det var tarmarna, och ibland kände jag (efter lite eftertanke) att det var mina egna pulsslag (som har varit kraftiga i nedre delen av magen, gissar att det är mycket nytt blod som ska pumpas runt där nu). Nu var det en "buff" som kom helt plötsligt, och sedan kom en till strax efter. Ingen regelbundenhet, inga "oroliga" tarmar, inget annat som spökade... - det måste varit bebisen helt enkelt. *wow*

Idag har jag känt lite grann under dagen, oftast just när jag sitter still ett tag, och precis just nu satte det igång där inne! Helt magiskt!

Första plagget

Efter ultraljudet i fredags var vi båda lite uppe i varv, och för att ta hand om denna "bebis-energi" så gick vi in på Åhlens och klämde på pyttekläderna. Kändes symboliskt bra att köpa första plagget till vårt lilla underverk precis efter att vi fått kika en liten stund.


Självklart blev det ett rött set. :-) Sååå pyttelitet och sååå mysigt att få klämma på det!

Ultraljud vecka 18

Idag var vi på "rutin-ultraljud" och fick träffa en snäll och pedagogisk läkare som guidade oss från topp till tå på vår lilla bebis. Åh det var så underbart härligt magiskt att få se det lilla miraklet igen!

Allt såg bra ut, de mätte och tittade på jättemånga olika kroppsdelar och organ, och vi pustade ut varje gång hon sa att något såg ut som det skulle. Tänk att de kan se så många detaljer redan! Att aortan går på rätt sida om "det stora blodkärlet som går från hjärta till lungorna", att hjärnan har två fina halvor som ligger på rätt sätt, att hjärtat har fyra rum, att magsäcken är "lagom" stor... och andra lika "små" saker - fantastiskt!


Läkaren beräknade förlossningen till 4 april, vilket var bara någon dag efter det vi trodde. Det innebär att vi är i vecka 17+6 idag.

I slutet av undersökningen frågade vi läkaren om det gick att se vilket kön det var. Hon tittade efter lite extra och sa att "det ser tomt ut", vilket tyder på en tjej! Men mer säkert än 75% ville hon inte säga, så vi vet fortfarande inte vad det är utan är beredda på vilket som.

Och här kommer veckans magbild, tagen imorse innan vi åkte till ultraljudet: